Resan längs vägen 2

RESAN LÄNGS VÄGEN DEL 2


I oktober 2016 gjorde jag min resa längs E45:an för att fotografera sevärdheterna som senare skulle bli med i bingobrickan. Jag började i Östersund och körde norrut mot Karesuando. Där vände jag och åkte ner till Göteborg för att sedan avsluta resan i Östersund igen.

Jag körde totalt 440 mil på två veckor och det var en helt underbar resa. Inlandet är väldigt viktigt för Sverige och jag fick uppleva det på ett väldigt spännande sätt. Under resan skrev jag även resedagbok för att dokumentera vad jag var med om.

Foto: Catherine Lundmark

DAG 8. ÖSTERSUND – ORSA


Dagen kändes lite seg i början. Det var ganska mulet och kyligt väder och avsaknaden av Catherine var tydlig i bilen. Jag skulle köra cirka 30 mil till Orsa idag och egentligen hade jag inte bråttomt, ändå var det svårt att hitta bra ställen att stanna och fotografera på. Jag satte på en ljudbok som var otroligt spännande så peppen infann sig igen. Milen seglade förbi och dagens tema blev stationshus och kyrkor.

I Överhogdal stannade jag till vid Bakstugan som ligger precis vid Forngården där man kan få höra historien om den berömda Överhogdalstapeten. Väl framme i Ytterhogdal blev jag tvunen att ta en titt på rastplatsen som blivit utsedd till Jämtlands bästa rastplats enligt Motormännen flera år i rad. Ingen särskild skönhet där kändes det som, men tydligen så har kriterierna att göra med funktionalitet, skötsel, tillgänglighet och utrustning.

När jag kom fram till Älvros hade jag fått tips om att kyrkan och Gammelgården var sevärda. Jag hittade till min glädje två fina kyrkor, men Gammelgården höll på att få sig lite tillfixning så jag hoppas kunna fotografera den på vägen upp istället.

Världens största träbjörn fann jag i Sveg, så där blev det ett kort stopp. Det är ju något speciellt med stora djur längs vägen liksom, tydligen!

Väl framme i Orsa åkte jag för att träffa Janne Bäckman som är Informationsansvarig på Orsa kommun. Men såklart inte bara det, han driver även en butik som säljer vinylskivor och andra godbitar!!! Vi snackade lite om musik, Orsa, mitt projekt mm. Han var ännu en sån där underbar person på rätt plats som hjälper till och förgyller min resa längs E45:an, så han hade styrt upp boende åt mig på Strandvillan. Jag åkte och checkade in i lyxen och sedan var det dags att utforska byn. Jag hittade campingen som bjöd på (ännu) en episk solnedgång. Det var väldigt tomt, men kan tänka mig att det är väldigt mycket liv och rörelse där på sommaren.

En till kyrka samt hembygdsgården hittade jag också och sedan såg jag en skylt om att en god hamburgerrestaurang fanns bara 10 min bort! Jag körde mot Mora och satt i bilen och suktade efter en god vegburgare. Det kunde jag med all rätt unna mig! Jag tyckte att burgaren smakade lite ovanligt och efter halva upptäckte jag att det var bacon på den, men det, det är en helt annan väldigt mycket längre historia.

Imorgon siktar jag mot Värmland och Elise och Lion!

 


DAG 9. ORSA – KARLSTAD


Dagen började ganska så tidigt, mycket tack vare att frukosten bara sereverades fram till klockan nio på hotellet, så jag blev ju tvungen att ta mig upp i ganska vettig tid.

Vädret bjöd även idag på nån slags grådassig och fyra-gradig humörsänkare. Jag skulle köra till Karlstad och visste inte riktigt vad jag hade att vänta mig. Tydligen är det på den här sträckan som E45:an blir bortprioriterad till fördel för en rad andra vägar och jag skulle snart förstå varför.

Första stoppet skedde redan utanför Orsa vid Holen där en väldigt stor midsommarstång står och blickar ut över Orsasjön. Väldigt mäktigt och vackert! Jag körde vidare genom Dalarna och kom fram till Malung. Där var jag och spanade på folkparken som redan peppade inför Dansbandsveckan 2017.

Fortsättningsvis var det en ganska händelselös resa. Det känns som att den största skillnaden här jämfört med mer norrut i landet är ju att skogen är så mycket mer kompaktare och närmare vägen. Och att det är mest skog man ser. Uppåt i landet kan man spana på lite myrar och kraftledningsgator och kraftverk osv.

Vid Värmlandsporten blev det ett obligatoriskt stopp. Porten ser mer ut som ett stort vitt hotellkomplex, men det funkar nog som sevärdhet ändå.

En bit norr om Sunne stannade jag till vid ett anmärkningsvärt stort gäng av vägmarkeringar. Det är ett internationellt test av just vägmarkeringar som pågår med drygt 80 olika material och det ser väldigt speciellt ut! Söder om Sunne står det ståtliga Stamfrändemonumentet som jag sett ett otal gånger innan, men det är en given del av E45:an Bingo tycker jag.

Efter Sunne passerade jag Kil och undrade om det roligaste med Kil var att deras kommunsymbol är just en kil, men sedan kom jag på att det var ju där jag skulle ta genvägen till Karlstad. Jag åkte och mötte upp Elise och Lion som tog med mig på en cykeltur. Det kändes som en sån otrolig frihet att få cykla nu när jag har suttit och åkt över 200 mil i bil senaste veckan. Inte för att jag skulle vilja genomföra E45:an på cykel, men ändå.

Imorgon bär det av till Göteborg där E45:an slutar i Sverige, så det ska bli spännande att se om det går att dokumentera slutet som är inne på själva båtterminalen.

DAG 10. KARLSTAD – GÖTEBORG


Dagens etapp var bara drygt 20 mil och skulle visa sig bestå av temat 80-sträcka, fartkameror, mitträcke och vägbygge. Jag fortsatte att lyssna på ljudboken som nu hade kommit till en spännande upplösningsfas så det var nog det mest upphetsande på hela dagen.

De flesta städerna som jag passerade idag har E45:an dragen en bit utanför city som är en bra sak trafikmässigt, men för mig en helt bedrövlig sak. Jag fick sikta in mig på fler rondellprydnader och andra kännetecknande saker man såg från vägen såsom vattentorn, konstiga byggnader och vindkraftverk. Passerade ett stort gäng rastplatser och så insåg jag att den där i Ytterhogdal som kanske såg lite tråkig ut, nu i jämförelse var rena drömmen! För sent för en sån insikt liksom.

Dagen segade sig fram och redan 6 mil från Göteborg kändes det som att man är inne på nån slags lång inkörningssträcka till storstaden. Jag tog emot tydliga körinstruktioner från min far hur jag skulle hitta fram och hoppades på det bästa och jag lyckades!

Nu är det dags för restaurangbesök ( finns tydligen flera stycken olika att välja på här ) och imorgon ska jag försöka hitta slutet på E45:an. Riktigt ännu är jag inte i mål och jag tror någon slags avslutningsritual är på sin plats.


DAG 11. GÖTEBORG – KARLSTAD


Igår turistade jag runt i Göteborg. Jag tog mig till båtterminalen där E45:an slutar samt upp till Masthuggskyrkan för att känna på stämningen lite. Det fanns inget bubbel i närheten, så jag köpte med mig en god köpp kaffe. Jag hade kämpat mig igenom hela E45:an från Karesuando till Göteborg, en helt overklig känsla, men också lite tomhet såklart. Den andra delen på det här projektet ( fotografering längs vägen ) är avklarat nu och det som återstår är ju att ta sig hem till Åre, producera själva bingobrickan, samt fundera ut hur jag ska distribuera den.

Jag satt där på en sten vid kyrkan och blickade ut över staden och klappade mig själv på axeln. Bra jobbat liksom. Man ska göra det lite oftare! Och tusen miljarders tack till alla som hjälpt och hjälper mig. Utan er alla hjärtligt omtänksamma och peppande människor hade jag inte kommit till Göteborg alls!

Dagen idag bestod av en resa tillbaka till Karlstad. Jag hade noterat eventuellt intressanta stopp längs vägen så det var ju bara att beta av. Det blev ett värdshus i lilla Edet med halmtak, några vattentorn såklart, en intressant byggd stenhög utan vidare information mm. Längs vägen har jag flera gånger noterat en vit björn som står vid en stor gård och nu var det äntligen dags att få stanna och fotografera den. När jag gick tillbaka till bilen möter jag på mannen som äger gården. Jag berättade om mitt projekt och han hade också en massa olika saker på gång med inlandsvägen inblandad, bl.a. pratade han om en kaffeservis man skulle kunna samla på sig längs vägen och göra den komplett genom att resa hela E45:an. Jag tyckte det lät som en briljant idé!

Jag bokade även in mig på ett vandrarhem i en liten by i Dalarna för sista natten på resan. Jag frågade om jag skulle vara ensam på stället eftersom jag lätt blir mörkrädd, men föreståndaren sa att det fanns ju en lysknapp så jag kunde tända. Omtänksamt, men tveksamt om det hjälper.

Väl tillbaka i Karlstad hade Elise och Lion förberett med hemmagjord pizza som stod framdukat på bordet. Lovely. Imorgon blir det utflyktsdags med Värmlandstema.

DAG 12. KARLSTAD – FÅGELSJÖ


Dagens etapp var typ 30 mil och jag skulle ta mig upp till Dalarna. Jag hade noterat vissa ställen på vägen ner som jag skulle stanna på samt försöka hitta lite andra sevärdheter. Det var jobbigt att säga hej då till Elise och Lion och ljudboken jag lyssnade på hamnade om tid, så dagens tema blev vemod och gamla minnen.

Jag stannade vid ett kapell, en fin skylt till ett naturreservat mm. När jag kom fram till Sunne tog jag raggarrepan genom byn, åkte förbi skolan jag gått på och området jag bodde i. Det kändes som en evighet sedan, men 6 år kan ju vara en evighet.

Lite norr om byn så fanns det en avfart till Tossebergsklätten som såg väldans intressant ut. På resan söderut hade jag stannat på rastplatsen som låg längs vägen, men den blekte ju i jämförelsemed utsikten från berget! Det var en bisarrt smal, brant och ringlig väg till toppen. Väl där uppe såg man hela Värmland ( kändes det som i alla fall ). På väg ner mötte jag två människor som lär ha varit galna, för dom färdades på rullskidor uppför berget. Ville inte riktigt veta hur dom skulle ta sig ner, men kan ha varit pga de det stod höbalar i kurvorna längs hela vägen.

Efter ett tag blev jag hysteriskt hungrig, men eftersom jag är vegetarian brukar det kunna vara lite svårt att få i sig något vettigt som inte bara är drickyoghurt eller bullar. Jag kom fram till ett ställe som var ett värdshus och när jag kom in presenterade jag mig: ”-Hej jag är vegetarian och väldigt hungrig!” Damen i kassan informerade mig om att det fanns ju söndagsbuffé för 110 kronor med pennepasta och skinka eller en sås med köttbullar. Jag försökte då förklara en gång till att jag inte åt kött och det slutade glatt med att jag åt våffelbuffé istället för 60 kronor. Riktigt värt!

Bensinlampan började lysa och jag försökte komma ihåg vad pappa sagt om vart det inte fanns några bensinstationer och jag tror det var där nånstans.

Lyckligtvis kom jag fram till Mora och svängde in på macken där. När jag skulle betala var det ett bekant ansikte som jag såg i kassan. Han frågade om jag hade med mig CD:n. Jag kände mig lite frågande och då påminde han mig om att det var viktigt att ta seden dit man kom. Det var ett törrt skämt jag inte hade hört på länge och efter lite surrande kom vi fram till att det var en sisådär 15 år sedan vi sågs sist. Så jävla otippat, men så jävla kul! Jag frågade efter lite sevärdheter i Mora och han pratade om någon skidtävling som brukade vara där, så jag åkte iväg och fotograferade Vasaloppets målgång, samt statyn av självaste Gustav Vasa. Han såg som lite arg ut, men ståtlig också.

Jag körde vidare och tog ett stopp vid Mösstallen som finns längs vägen. Det är ju något speciellt med träd som särskiljer sig, trots att det finns så otroligt många.

Väl framme i Fågelsjö hittade jag till vandrarhemmet. Det var en bisarrt stor byggnad som har varit med ett tag. Säkert väldigt mysigt om man slipper vara här själv, men just nu känns det mest bara jobbigt. Försökte lokalisera annat liv i byn, men såg bara en människa och en kyrkogård. Hoppas på att få sova gott i natt ändå. Imorgon är det dags för sista dagen på min resa och det ska bli skönt att få komma hem. Det känns som att jag har varit ute o rest flera månader med allt som hänt och allt jag sett och alla jag mött, trots att det bara gått två veckor.

DAG 13. FÅGELSJÖ – ÅRE


Tydligen så överlevde jag natten! Jag tänkte på alla skräckfilmer som utspelar sig i onda hus där offren alltid planerar att åka därifrån dagen efter då det blivit ljust, eftersom det även var min plan. Samtidigt sitter man där framför tv:n och bara skriker att dom måste ju dra nu, nu, nu! Dom kommer aldrig överleva natten, vad är det dom inte förstår!??!!

Men i alla fall. Dagens etapp var ungefär 30 mil och inkluderade även en fin målgång hemma. Jag skulle göra några stopp på ställen jag noterat på nervägen, samt några nya tips jag hade fått in. Det fina med att få tips är att det väldigt lätt blir en avstickare från E45:an pga min lite dåliga koll, eller att jag inte riktigt vet vad som menas med sevärdhet från tipsarens sida. Vid Rörön försökte jag idag hitta en rastplats med utsikt mot ett berg i närheten. Jag fann den inte, så åkte in på en bensinstation där hela kassakön blev involverad och försökte hjälpa till. Det besöket slutade med att kvinnan i kassan tyckte att jag nog borde skaffa en karta. Jag åkte därifrån utan karta. Man måste ju köra lite på känsla ju! Det är fint att få feeling och då är det ju bara att passa på. Jag hittade berget på mitt egna sätt och det funkade ju bra. Men som sagt, man får ju se lite andra saker.

I Ytterhogdal var det toapaus. Till min glädje såg jag att det var ju macken där jag bara för några månader sedan stod i toakö i 15 minuter och sedan gav upp för personen där inne nog inte mådde så bra. Toaletten var ledig och av fräschheten att döma så är det nog långbajsarens favoritställe. I anslutning till macken fanns även en loppis/frisör så stoppet blev ju snabbt komplett.

Jag lyckades också stanna till vid eternitkyrkan som ligger i Överhogdal. Den syntes inte så bra från vägen, så jag tog en avstickare och kom in på framsidan. Det var tydligen en MC-klubb som hade det som världens snyggaste klubbhus nu!

I Åsarna hittade jag en halv folkabuss och en staty av Thomas Wassberg. Och det är väl det som händer där liksom.

Jag körde vidare med några få stopp längs vägen så som vid en Kraterstig och vid ett stort flygplan som står precis längs E45:an vid Östersund. Solen sken hela vägen från Östersund till Åre så det kändes fint att få komma hem. Väl framme hemma vid huset träffade jag på en granne som genast skulle börja informera mig om någon genväg vid Lit ( eller Los? ) som jag hade missat. Om jag hade vart ute efter genvägar så hade jag lika gärna kunnat stanna hemma.

Nu knyter jag ihop säcken på den här resan som har varit väldigt rolig och lärorik. Tack till alla som hjälpt mig på vägen, ni vet vilka ni är! Det som återstår nu är att kolla igenom och redigera alla bilder inför bingobrickan samt fundera på vad mer som är möjligt att göra med alla bilderna. En fotobok samt en ambulerande utställning hade varit så himla kul att genomföra. Återkommer!


E45:AN BINGO


170 mil av sevärdheter och märkvärdigheter att pricka av längs Sveriges längsta riksväg. 

Kontakt

Christine Johanson

Kurortsvägen 23

837 51 Åre

Sverige

070-6203320

© Copyright Christine Johanson